Du behöver inte börja om – stå på dina egna axlar!

För mig har det alltid varit lättare att tänka nytt på hösten. Sommaren och ledigheten har gett en möjlighet att stanna upp, få lite distans och fylla på. Och kanske för att det fortfarande finns värme och ljus kvar när hösten börjar. Det är något helt annat än nystarten den 1 januari. Då är det mörkt, kallt och ibland känns det nästan som att man förväntas börja om från noll.

När vi står inför en ny termin, en ny årstid eller bara känner att vi vill förändra något i livet är det lätt att hamna i tanken att vi behöver bli en ny version av oss själva.

Bättre. Starkare. Mer disciplinerade. Mer sociala. Mer hälsosamma. Mer produktiva. Mer balanserade. Som om den vi är just nu är ett slags utkast som behöver göras om.

Men tänk om du inte behöver börja om? Tänk om du i stället kan bygga vidare.

På allt du redan har varit med om. På det du har lärt dig. På det du har klarat. På relationerna som har format dig. På misstagen du har gjort och erfarenheterna de gav dig. På gångerna du vågade trots att du var rädd. På gångerna du satte en gräns. På gångerna du reste dig igen.

Du är summan av många tidigare versioner av dig själv. Och även de versioner du kanske inte tycker särskilt mycket om har varit en del av vägen hit.

Att stå på sina egna axlar

Det finns ett gammalt uttryck om att stå på jättars axlar – att vi kan se längre eftersom vi bygger vidare på det som andra före oss redan har upptäckt och förstått.

Jag tycker att det går att använda som en fin bild också för vår egen utveckling.

Vi kan stå på våra egna axlar.

På den du var för fem år sedan.

På den du var förra året.

På den du var innan du visste det du vet idag.

På den som gjorde misstag.

På den som försökte igen.

På den som stannade kvar.

På den som till slut gick.

På den som älskade, sörjde, hoppades och vågade.

Alla de versionerna av dig har bidragit med något.

Det betyder inte att allt som har hänt har varit bra. Det betyder inte att du behöver vara tacksam för det som gjorde ont. Och det betyder inte att du måste fortsätta vara den du en gång var.

Tvärtom.

Att bygga vidare innebär också att få förändras. Men förändring behöver inte börja med att du förkastar den du har varit.

Dina tidigare jag kan få vara med

Ibland kan vi behöva stanna upp och möta våra tidigare jag med lite mer värme. Vad skulle du vilja säga till den du var när du inte visste det du vet idag?

Till den som gjorde det bästa hon kunde med de förutsättningar hon hade?

Till den som kanske stannade för länge, sa ja för ofta, tvivlade på sig själv eller valde fel?

Kanske:

Jag förstår varför du gjorde som du gjorde.

Du visste inte det jag vet nu.

Du försökte hitta ett sätt att ta dig igenom det.

Du gjorde faktiskt så gott du kunde.

Och tack.

För utan dig hade jag inte stått här idag.

Det finns något väldigt fint i att se tillbaka på sitt liv på det sättet. Inte för att romantisera det som varit, utan för att skapa en mer vänlig relation till sig själv.

Så vad vill du ta med dig in i hösten?

Kanske behöver den här hösten inte handla om vem du ska bli. Kanske kan den istället handla om vem du redan är – och vad du vill ge mer utrymme åt.

Vad har du lärt dig om dig själv?

Vad vill du fortsätta göra?

Vad vill du göra lite mindre av?

Vilka värderingar vill du låta synas mer i ditt liv?

Och vilka erfarenheter från ditt tidigare liv kan få bli en grund att stå på, snarare än något du försöker springa ifrån?

Du behöver inte börja om. Du kan börja här.

Med allt du redan vet.

Med allt du har gått igenom.

Med allt du har lärt dig.

Med allt du fortfarande håller på att lära dig.

Du behöver inte kasta bort den du varit för att bli den du vill vara.

Du kan stå på dina egna axlar och ta nästa steg därifrån.