Målet är att lära varje partner att kunna stanna kvar i sitt eget obehag, i sin egen inre värld, utan att omedelbart behöva göra något åt det.

Problemet uppstår först när det inte finns plats för det du känner. När det inte finns utrymme, tid och plats att få känna.

Ilska i sig är inte problemet, det är väldigt mänskligt att bli arg. Men att hålla den vid liv med dina egna tankar är ett val. Om ilskan fortsätter efter två minuter beror det på att du aktivt väljer att mata den genom dina tankar och beteenden.

Kärlek är inte något ni tappar bort när livet blir svårt. Det är något som gradvis slutar göras. Och just därför är det också något som, med stöd, går att börja göra igen.

Att odla medkänsla är inte ett sätt att fly från verkligheten – det är ett sätt att stanna kvar i den, med öppenhet och mod. För även om livet är hårt, så blir det mjukare när vi möter det tillsammans. När vi slutar slå på oss själva och börjar lyssna med vänlighet. När vi vågar sträcka ut en hand, både till oss själva och andra.

Varför drar jag mig undan är någon visar intresse? Varför tvivlar jag ständigt på om min partner är rätt för mig? Varför dras jag till...