När livet inte blir som vi tänkt oss
- Maria Kaya Spennare
- 14 apr.
- 2 min läsning
Det finns en insikt och lärdom som jag vet på riktigt kan göra skillnad i våra liv och det är den att det är inte det som händer i ditt liv som skapar ångest. Det är vad som händer inom dig – och hur du får vara med det.
Vi kommer alla uppleva saker i livet som inte blir som vi önskar och vill. Lever man tillräckligt länge så är det oundvikligt. Du får inte jobbet. En relation tar slut.
Kroppen fungerar inte som du vill.
Du längtar efter barn – men det händer inte.
Vi bär alla med oss sådana här besvikelse och när livet inte blir som vi tänkt, då känns det.
Vi upplever sorg, ledsamhet, frustration och ilska.
Men problemet med det uppstår först när det inte finns plats för det du känner. När det inte finns utrymme, tid och plats att få känna. Någon att dela känslorna med. Och du, kanske utan att märka det, försöker ta dig bort från det som gör ont.
Ibland medvetet. Ibland så automatiskt att du knappt hinner märka det.
Kanske har du blivit så van vid att hålla undan känslor att du inte längre känner någonting så tydligt. Istället kan det kännas tomt eller att du känner dig avstängd och likgiltig. Eller så upplever du som en stark oro eller ett diffust obehag i kroppen.
Och då kliver något annat in: ältandet, oron, tankarna på vad du borde gjort annorlunda. Eller ett ständigt behov av att distrahera dig. Jobb, träning, projekt, städning...
Det är strategier som skyddar dig – en stund. Men som på sikt ofta skapar mer stress, mer ångest, mer spänning. Och gör att du heller inte riktigt är närvarande i ditt eget liv.
Så det är inte själva situationen som fastnar i dig. Det är kampen mot det du känner.
När du istället, försiktigt, kan stanna kvar en stund och vara med sorgen, frustrationen eller ilskan - då börjar något mjukna. När du vågar stanna kvar och känna det som känns - då kan du bearbeta det som hänt.
Och det fina med det här är:
du behöver inte pressa fram nästa steg.
Du behöver inte tänka rätt eller motivera dig.
När dina känslor får finnas, kännas och bevittnas så kommer du få en impuls till rörelse, en vilja att gå framåt i livet. Men då i bättre kontakt med dig själv och på en mycket bättre plats att faktiskt avgöra vad som blir bra för dig på riktigt.




Kommentarer