Kärlek är inte bara något ni känner – det är något ni gör

Många par går omkring med en oro över att något i relationen känns annorlunda. Närheten är svagare, värmen svårare att nå och det är lätt att tänka: om kärleken vore som förut skulle det inte kännas så här. Det är lätt att tänka att kärlek är en känsla som antingen finns eller inte finns.

Men det som i längden formar en relation är sällan hur det känns i stunden, utan vad två människor faktiskt gör mot varandra i vardagen. Därför kan det vara hjälpsamt att tänka att kärlek kanske handlar mindre om vad ni känner – och mer om hur ni beter er mot varandra.

Relationer byggs av små, upprepade handlingar. Ordval, tonfall, blickar, timing. Sådant som kan kännas obetydligt när det sker, men som över tid skapar mönster. Mönster som antingen ger trygghet och närhet, eller försiktighet och avstånd. Inte för att någon vill det, utan för att det som får gensvar oftare upprepas.

I parterapi ser jag ofta hur två människor påverkar varandra mer än de själva inser. Ett försök till kontakt som möts av värme gör det lättare att försöka igen. Ett försök som möts av tystnad, irritation eller kritik gör det svårare nästa gång. Det handlar inte om vem som har rätt eller fel, utan om hur mänskliga relationer fungerar.

När kärlek förstås som en känsla blir relationen sårbar för stress, trötthet och livets påfrestningar. När kärlek i stället förstås som ett beteende öppnas ett större handlingsutrymme. Ni kan känna er osäkra, irriterade eller långt ifrån varandra – och ändå göra sådant som stärker relationen. Ofta kommer känslan efter handlingen, inte före.

Det är därför förändring nästan alltid börjar i det lilla. Relationer förändras sällan genom stora beslut eller avgörande samtal. De förändras genom vardagliga handlingar som upprepas: ett vänligare svar, ett tack, en kontakt utan krav. Små steg som är möjliga även när det känns motigt.

Samtidigt är detta ofta svårt att göra på egen hand. När det skaver ligger kritik och försvar nära till hands, och många par fastnar i vad som saknas i stället för att se det som faktiskt sker. I parterapi arbetar vi med att synliggöra dessa mönster och skapa nya sätt att mötas – steg för steg, i ett tempo som går att hålla.

Alla relationer har perioder där närheten känns svagare. Det betyder inte att kärleken är borta. Ofta betyder det att den har hamnat i bakgrunden, under stress, sårbarhet och ouppfyllda behov.

Kärlek är inte något ni tappar bort när livet blir svårt.

Det är något som gradvis slutar göras.

Och just därför är det också något som, med stöd, går att börja göra igen.